Antiken var en period då stora utvecklingar skedde, inte minst inom litteraturen.
Att skriva litteratur var under denna tid någonting som gav en hög status.
De bästa författarna kunde bli inbjudna till olika tillställningar anordnade av de
övre samhällsklasserna. Under denna epok uppfanns historieskrivningen,
i och med Herodes litterära verk Historia som även har givit namn åt detta ämne.
Dessutom revolutionerades skrivandet av dikter och teaterpjäser av många berömda
författare, t ex diktaren Sapfo och tragediförfattaren Aischylos. Antiken är därför mycket central i ett litteraturhistoriskt perspektiv. Utan den utveckling som perioden har inneburit för litteraturen, skulle den moderna litteraturen förmodligen inte vara sig lik. Därför är det viktigt att ha förståelse för hur antikens litteratur såg ut och vad epoken har bidragit med till litteraturhistorien.

 

Stildrag för antikens litteratur

Under antiken skrevs det många olika typer av litteratur. En av de tidigaste formerna var hjältedikt, även kallad epos. Ett epos var skrivet i verser, som ofta hade ett versmått som kallades hexameter. Det lästes inte, utan det sjöngs av en sångare (rapsod). Därför finns det många tvivel kring hur vissa epos har kunnat bevaras i sina originalskick, med tanke på att de har sjungits av många olika sångare och texten därför borde ha förändrats från hur den var i det ursprungliga verket.

En annan form av litteratur under antiken var dikten. Det som skilde den från eposet är att den ofta var kortare och utspelade sig under en kortare tid. Liksom eposet, lästes inte dikten från en bok, utan den framfördes ofta till musik och dans. Det fanns olika typer av dikter. En sådan var körlyrik. Den framfördes ofta på stora fester. Körlyrik tillägnades ofta vinnarna i stora idrottstävlingar.

​

Under antiken var det populärt med teater och drama. Enligt traditionen utvecklades det grekiska dramat ur dithyramben, som var en lovsång till vinguden Dionysos. Denna framfördes av en grupp av män utklädda till satyrer. De olika männen hade olika roller i sången och med tiden tillkom även dialoger mellan karaktärerna och mimiska rörelser. Detta lade grunden till det grekiska dramat.

​

I antikens Grekland framfördes teater utomhus, ofta inför stora folksamlingar, med en kör i bakgrunden som svarade och reagerade på olika händelser i dramat. För att skådespelarna skulle synas och höras, hade de på sig masker med trattar vid deras munöppningar. Vid stora festivaler och andra tillställningar spelade författarna till olika pjäser ofta upp sina verk inför en stor publik. När alla verk hade blivit framförda, fick publiken bestämma vilket av dem som de tyckte om mest och det verket som de valde, vann tävlingen.

​

Det fanns två olika huvudtyper av grekiska dramer under antiken; tragedier och komedier. Tragedier hade ofta inslag från mytologin och slutade nästan alltid på ett sorgligt vis. De handlade oftast om hur huvudkaraktären genomgick lidande som gav dem en psykisk eller fysisk undergång. Huvudkaraktärerna i antikens tragedier, var till största delen av hög börd eller var betydande i något annat avseende. Författare som skrev tragedier kallades tragöder.

Den mindre populära typen av grekiskt drama, komedin, syftade i huvudsak till att väcka skratt och glädje hos sina åskådare. Egentligen behövde antikens komedier inte göra detta, utan det viktiga var att de skulle ha ett lyckligt slut. Några karaktärsdrag för komedier var att de gjorde narr av samhället och hade protagonister som ansågs vara sämre människor än åskådarna.

​

Dock var det inte endast i antikens Grekland som litteraturen blomstrade. Även i det senare grundade Romarriket utvecklades litteraturen avsevärt. Därifrån härstammar kända uttryck såsom carpe diem (“fånga dagen”), nuda veritas (“den nakna sanningen”) och begreppet in media res, vilket är en berättarteknik, där historien börjar direkt i handlingen, vilka ofta används än idag. Många romerska författare skrev sina verk likt hur man gjorde i antikens Grekland, med bl a storartade hjältedåd och samspel mellan gudar och människor. Dock fanns det ett antal författare som valde att skildra andra typer av historier, som lättare går att koppla till det vardagliga livet. Detta har i stor grad påverkat litteraturhistorien, då de flesta moderna berättelser har ett sådant motiv, medan ytterst få innehåller heroiska handlingar som liknar de som ofta skildrades i antikens Grekland.

 

Antikens författare och deras verk

Homeros: Man vet egentligen inte vem Homeros var, eller om det ens fanns någon människa som hette Homeros. Det kan ha varit t ex en grupp, eller en man eller kanske en kvinna. Det har t o m sagts att Homeros var blind. Dock är det de flesta tror att Homeros var en man. De texter Homeros sägs ha skrivit kan dateras till omkring 800 f.Kr. Homeros sägs ha varit författare till de klassiska eposen Iliaden och Odysséen. Man vet nästan helt säkert att Homeros skapade Iliaden men det är inte säkert att han har skapat Odysséen.

​

Iliaden handlar om det trojanska kriget, ett krig som utkämpades av de två stora makterna Troja och Sparta. Under detta krig ingrep ofta gudar och gudinnor för att hjälpa de karaktärer de hade som favoriter. Detta krig startade på grund av att det uppstod en tvist om vem som var vackrast mellan gudinnorna Afrodite, Hera och Athena. Alla tre försökte muta Paris, prins av Troja att utse dem, men den enda mutan som fungerade var löftet från Afrodite att Paris skulle få gifta sig med den vackraste kvinnan i världen. Denna kvinna var Helena, prinsessa av Sparta och när Afrodite vann skönhetstävlingen, fördes Helena till Troja. För att hämta tillbaka Helena, gick Sparta i krig med Troja.

 

Platon föddes 21 maj 428 f.Kr. i antingen Aten eller Egina och han dog 348 f.Kr. Platon var en grekisk filosof, författare och matematiker. Platon grundade en skola som kallades Platons akademi i vilken den kände grekiske filosofen Aristoteles var med i. Ett av Platons mest betydande verk är Gorgias, som är ett verk där Platon häftigt vänder sig mot retoriken. Det budskap han ville framföra med det var att politiker inte ska övertala människor och ska överbevisa istället. De mest kända verken Platon har gjort är t ex Faidon, Faidros, Gorgias och Timaios. Platon har också inspirerat till ganska många filmer som t ex The War That Never Ends.

​

Sofokles föddes 498 f.Kr. i Hippeios Colonus, Aten, Grekland och dog 406 f.Kr. i antikens Aten. Han hade två barn som hette Lophon och Ariston. Sofokles genrer var satyrspel och tragedier och han var en av de “tre stora tragöderna” som tog det klassiska samhället med storm i och med sina arbeten. Sofokles introducerade en tredje skådespelare på teaterscenen och utökade körens storlek från 12 till 14 personer. Han tyckte om att skriva mer komplicerade handlingar och att skriva religiösa och moraliska teman. Han har skrivit över 120 pjäser.

 

Vergilius föddes den 15 oktober 70 f.Kr. i Andes som låg nära Mantua i nuvarande Lombardiet i Italien. Vergilius dog den 21 september 19 f.Kr. i Brindisi som låg där nuvarande Puglia i Italien ligger idag. Vergilius var en romersk poet som var mest känd som författare till det romerska nationaleposet Aeneiden. Vergilius inspirerade till ett stort antal filmer, bl a The Avenger.