Epokens litteratur
Modernismen var något som ingen hade sett förut. Epoken handlade om
att väcka känslor och bryta mot normerna. Såklart skulle inte modernismen
då vara så banbrytande och oroväckande idag, men då var modernistiska texter
både hyllade och bannlysta. Många mäktiga människor försökte bannlysa flera
modernistiska texter, men det blev svårt när de väckte så mycket känsla.
Denna epok hade inget särskilt tema, allting som man inte skulle tala om och
skrev om var nu det alla modernistiska författare skrev om. Den här tiden ifrågasatte normer och samhällskrav.

2010-talet skulle vara så här jämställt eller förlåtande om det inte vore för modernismen. När modernismen började utvecklas började vi ifrågasätta normerna och efter det har vi bara försökt lyfta upp alla förtryckta grupper i samhället.

Om inte epoken hade utvecklats så vet jag inte om kvinnor skulle haft rösträtt idag, speciellt eftersom kvinnor fick rösträtt i Sverige under högmodernismen.

 

I slutet av 1800-talet pratar man mycket om förmodernismen. Det handlade mer om dem förtryckta som inte hade lika rättigheter som andra grupper i samhället. Författare samlades med dem förtryckta.

Grupperna var mycket avskilda från samhället och de diskuterade och reflekterade över hur litteratur egentligen skulle skrivas. Estetiska ideologier skapades när dom här så grupperna skapade olika modernistiska rörelser

Detta var bara början på hög modernismen som började utvecklas mer under det tidiga 1900-talet. Under Högmodernismen var nytänkande och normbrytande inte längre enskilda grupper i samhället. Det blev det nya normala och det var inte längre förvånansvärt att författare pratade om det mer förbjudna. Men texter och böcker blev fortfarande väldigt stora eftersom människor hela tiden pratade om dem. Med det sagt, litteraturen väckte fortfarande enorma känslor hos läsare och även högt uppsatta människor. Modernisterna höll sig till olika ämnen inom modernismen men alla var lika känsloväckande och banbrytande. Det spelade inte någon roll om det var om feminism, erotik eller kön.

 

Tiden före modernismen var det realismen, den byggde sig mycket på fakta och vetenskapen. Under mitten av 1800-talet började realisterna identifiera sig själv med medelklassen. Under sekelskiftet hade mycket av realisternas samhällskrav gått igenom.

Realisterna började då komma in i samhället mera och sågs därför då som helt vanliga människor i slutet av 1800-talet.  

Arbetarklassen blev då den gruppen som satte mest krav på samhället. Författarna började då så upp för arbetarklassen, och ifrågasätta normer och andra mönster i samhället. Under sekelskiftet  blev det mer och mer extremister i dem olika ideologierna i Europa. Detta gjorde att allt fler författare tog på sig mer och mer extremistiska ämnen enligt den tidens samhälle.

 

När modernismen verkligen tog fart började det bildas olika ismer av modernismen. Alla ismen stod egentligen för samma saker, men dom inriktar sig på olika ämnen inom modernismen.

 

Futurismen var en av ismerna under modernismen och handlade om att bygga en ny framtid med hjälp av revolten. Futurismen var ganska aggressiv och ville inte stoppas av gamla traditioner och logiken i exempelvis olika texter.

Futurismen var väldig emot traditionalismen. I efterhand kan man då förstå att futurismen var en reaktion från traditionalismen.

 

Expressionismen var en annan ism under modernismen som varade främst i tyskland från år 1910-1920.
Expressi var också en reaktion från någon annan ism vilken dom flesta ismerna var. Expressionismen ville ge
mer styrka till centralorden i texter så dom tog ofta bort små ord. I Expressionistiska texter läste man om individens
olika känslor.  Man la allt sitt fokus på individens känslor och perspektiv.

Den första expressionistiska dikten i Sverige hette ångest och skrevs av per lagerkvist.

 

Dadaismen var en av dom ismerna som är ganska intressant. Den handlar mest om protestera och visa sitt motstånd. Dom ville provocera den borgliga kulturelakontinuteten. Dadaismen kunde exempelvis göra saker som att måla en mustasch på mona lisa eller skriva texter med ord som inte ens existerade. Dadaismen protesterade mest mot samhället och kulturen och hur den påverkade riktades mot olika grupper i samhälle.

 

Utmärkande för den tiden

Modernismens litteratur kännetecknas av att man började experimentera med nya stilar.

Författare ville med detta väcka känslor och försöka uppröra människor, därför valde de att skriva på ett annorlunda sätt än i tidigare epoker. De skrev om saker som under den tiden kunde uppfattas som skeva och olämpliga att prata om, det handlade bland annat om sexuellt innehåll och genus.  Man kan jämföra modernismens litteratur med tabu då den ofta uppfattades som antingen mycket förbjuden eller alltför opassande för "vanliga" människor att utföra.

 

Konstnärer kunde inspireras av ångest och skriva om de mörka sidorna av livet, vilket kunde tyckas vara allt för verkligt. Det var en av anledningarna till att modernisternas unika texter hyllades på vissa håll och av andra förbjöds dem.

Att modernisterna ville komma ifrån gamla skönhetsideal är en självklarhet, vilket vi har nämnt tidigare, men även uppbyggnaden av texterna var annorlunda. Man valde att lämna kronologier, skiljetecken och tydliga dialoger bakom sig och istället komma åt känslan, inte logiken. Ett exempel på det kan man se i meningen ur en av modernismens mest kända romaner, Odysseus.

“Solen, uppstigen nyss ur Okeanos´ djupa och långsamt rinnande ström sände ner sina första knippen mot jorden just som jägarskaran kom in i en dal, och i spetsen rusade hundarna, vädrade spår.”

Författare valde att experimentera med språket, därför kan det ibland vara svårt att förstå. Litteraturen hade fri vers och avancerad berättarstruktur. Som läsare är man tvungen att öppna sig för ordens betydelse och tänka efter vad det är författaren vill förmedla.

 

Kända författare och verk

På topplistan hade vi med Franz Kafka , Simone de Beauvoir och James Joyce som är tre exempel på kända författare. Dessa författare och deras verk var viktiga för modernismens litteratur.

 

Franz Kafka var en tjeckisk författare uppvuxen i huvudstaden Prag. Han föddes 3 juli år 1883. Franz var en tjeckisk jude som var väldigt betydelsefull för epokens litteratur.

Tre av hans kändaste verk är Processen, Förvandlingen och Slottet.

En del av hans kändaste verk skapade en sådan stor ilska bland Natzityskarna så verken var med under bokbålen. År 1902 träffade Franz den tjeckoslovakiska Max Brod. Han var inte jude som Franz, utan troende kristen. Varför vi valde att ha med  Max brod i Texten var för att det var han som gömde Franz  Kafkas verk Från Nazityskalnds Bokbål. Det är anledningen till att vi hans böcker idag.

 

James Joyce var en irländsk författare som föddes 2 februari 1882 i Rathgar i County Dublin, och dog 13 januari 1941 i Zürich. Under sitt liv skrev han ett antal stora böcker, där en utav dem räknas som en av 1900-talets mest betydelsefulla romaner.

Boken Odysseus skriven av James Joyce, som vi även har med i topplistan kom sig att bli ett stort verk. När den först släpptes tyckte man att den var snuskig och den anklagades till och med för att vara erotisk. Boken väckte ett sådant ramaskri att den förbjöds i USA.

 

Simone de Beauvior var en fransk författare, filosof och feminist. Hon var född 9 januari 1908 och dog  14 april 1986.

Många av hennes verk handlar om etik och frågan om hur man ska förhålla sig till sina medmänniskor. Simones använde sig av filosofin och fenomenologi, vilket är en läran om väsen och fenomen. Det fick hennes verk att bli utmärkande och betydelsefulla för epoken.