Film- och bokrecension: Simon & Sophie vs. Can´t By Me Love

Jag har sett en film som heter Can’t Buy Me Love (1987) samtidigt som jag har läst boken Simon och Sophie (2006). Dem är båda dramatiska och romantiska verk som lockat många unga.

Simon och Sophie handlar om en lång, tanig och impopulär kille som heter Simon. Han har ett ganska vanligt liv förutom det faktum att han är mobbad. Under hela hans skolgång utsätts han av kränkningar och elakheter av Sophie och hennes följeslagare, Sophie den populära tjejen. Hon är verkligen idealtjejen, den som alla tycker om. Hon har en perfekt och kurvig kropp och har mobbat Simon i flera år. Men båda deras liv ändras när Sophie flyttar hem till sin pappa som bor granne med Simon. Dem båda får intresse för varandra. Deras förhållande åker ut för upp- och nedgångar i denna spännande bok.

Can’t Buy Me Love är en romantiskfilm med ett annorlunda koncept. Ronald Miller är en lite nördig kille med krulligt hår som går på Tuscon High School med bland annat Cindy Mansini, den snyggaste och mest populära tjejen i klassen som alla killar jagar efter. Cindy är medellång och har blont hår som hänger över axlarna. En dag skapar de en överrenskommelse efter att Cindy smutsade ner hennes mammas klänning som hon fick tydligt för sig att inte använda. Ronald erbjuder henne 1000 dollar för att köpa en ny klänning i utbyte mot att hon låtsas vara tillsammans med honom i en månad. Cindy utvecklar tidigt känslor för Ronald som är med intresserad av popularitet.

Den här filmen och boken är inte så jättelika varandra. Boken är med kliché genom att dem har ett undangömt intresse för varandra, dem har helt olika personlighet men i slutet så får dem varandra. Filmen å andra sidan har annorlunda händelser som fångar ens uppmärksamhet, te.x. så utnyttjar Ronald Cindy för att höja sin status. Jag tycker att filmer förmedlar att man ska vara sig själv och inte ändra på sig för att folk ska tycka om en. Om man ändrar på sig och låtsas vara någon annan gillar de en för den man egentligen inte är. Bokens får mig att tänka på “Döm aldrig hunden efter håret”. Alltså att man inte ska döma någon utan att lära känna den personen och sätta sig in i deras situation som Sopie, en av huvudkaraktärerna i boken. Boken tar också upp flera viktiga frågor som mobbing och kärlek och fick mig att förstå hur det kan vara att vara dem olika personerna i boken. Filmen är annorlunda eftersom att berättelsen utvecklas hela tiden. Huvudpersonerna ändras och man får mer känsla för dem ju mer in i filmen man kommer.

I helhet så tycker jag att både filmen och boken är bra och fångar ens uppmärksamhet. Jag kan inte bestämma vilken jag tycker är bäst för att i boken får man reda mer om hur dem känner och tänker och det är svårare att förmedla på film. Medan handlingen i filmen är med underhållande för att man kan se deras handlingar och där med sätta sig in i situationen. Man ser på deras ansiktsuttryck hur dem känner. Jag tycker också väldigt mycket om budskapet och den lär en viktig läxa. Ändra aldrig på dig för att andra ska tycka om dig.