Rapport från Feministiska filmfestivalen 2017

80% av alla filmer som visas på bio och 95% av filmerna på Netflix är regisserade av män. Detta innebär att endast 5% av filmerna på Netflix har kvinnliga regissörer.

Är det rimligt att enbart fem av hundra regissörer som gör filmer på “Netflix-nivå” är kvinnor? Vad beror detta isåfall på?

Kan det bero på att män får mer resurser till sina filmer, så att det helt enkelt blir lättare att göra filmer av högre kvalité? Ska dessa privilegierade regissörer få bättre förutsättningar bara för att de är män?

Detta är något Feministiska filmfestivalen vill ändra på genom att lyfta fram fler filmer skapade av kvinnor. Festivalen fokuserar på filmer av kvinnliga regissörer som berättar kvinnors historia och erfarenheter. I år var det andra året för Feministiska filmfestivalen och årets tema var nordiska filmer.

Vi fick möjligheten att besöka festivalens invigning. Där såg vi filmen Sameblod som är regisserad av den mycket begåvade regissören Amanda Kernell. Den utspelar sig på 30-talet och handlar om hur sameflickan Elle Marja växer upp i dåtidens Sverige där samer ständigt blir förtryckta. Filmen fångar verkligen tittaren med sitt unika sätt att förmedla budskapet. Den liknar ingen film vi tidigare sett.

Vi kan inte förstå varför man inte ger kvinnor och män samma förutsättningar vad gäller filmskapande, eftersom vi båda anser att film är en typ av konst och konstnärlig begåvning rimligtvis är jämnt fördelad mellan könen.

Vi lever i 2017 och enligt vår åsikt borde man alltså kunna ge såväl en man, som en kvinna eller person av annat kön samma finansiella förutsättningar. Detta ska gälla vare sig man jobbar med kulturellt skapande som till exempel regissör inom filmbranschen, likväl om man jobbar som polis, sjuksköterska eller på kontor.

Sammanfattningsvis vill vi understryka att det är bra att Feministiska filmfestivalen finns, men tråkigt att den fortfarande ska behövas nu år 2017.

Bild: Pressbild Sameblod Transparens: Källor för statistik. 2017-03-13

#feminisktafilmfestivalen #film #ungmedia #evelinaemås #annahöök